Biografi

När jag får frågan vart jag kommer ifrån så brukar jag svara" Örebro från början, men bor sedan länge i Stockholm."
Vissa nöjer sig med det, men de är inte så många om jag ska vara ärlig..!
Då får jag dra storyn(vid de här laget välrepeterat) i korta drag.
Jag föddes i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad. Sedan blev jag som treåring "postordrad" till Sverige.
Detta pga att jag fått en allvarlig sjukdom och att jag inte hade överlevt om jag stannat kvar.
Tack o lov för osjälviska människor som min biologiska mor......(min far hade tyvärr redan gått bort) o konstverket adoption!
När storyn är dragen så kommer oftast några följdfrågor i stil med "saknar du inte dina
RIKTIGA föräldrar/syskon o vill du inte åka tillbaka o söka dina rötter?".
I yngre år undrade man även om jag inte frös här i Sverige.. Det tillhör i dag de mer sällsynta frågorna.
Med andra ord upplevs det som smått exotiskt och stundom traumatiskt att ha en bakrund som denna.
Själv upplever jag det som solklart hur tankarna gått hos den som tänkt ut hela grejen,nämligen Gud.
- Hon får ta en sväng förbi Addis,för att få lite färg. Sedan bär det av mot Granhammar och den platta men vackra Närkeslätten!
Så var det tänkt och så fick det bli. Han var väl medeveten om att den "klicken" färg skulle sticka ut en smula och även fylla en intressant funktion i stort som smått.
Granhammar är riktiga landet. 18 km utanför Örebro bland höns, kaniner, hästar och grannens grisar hade jag världens i särklass bästa uppväxt!
I tonåren vill man ju som bekant gärna passa in i gänget, och då blev det lite väl exotiskt för mig att bo på en mindre ort, så jag tog mitt pick och pack och begav mig till storstaden.
Jag fullkomligt älskade att komma till Stockholm! Att alltid se en ström av männinskor, oberoende av tid och dag. Alla olika färger och former.......
Toppen tänkte jag, kanske var jag nu inte längre föremål för nyfikna och granskande blickar från topp till tå........trodde jag! ........ återkommer till det.

Min tro på Gud har liksom fallit sig naturligt. Inget pådyvlat utan mer som den mest naturliga sak i världen.
Mina böner har handlat om allt mellan himmel och jord men en bön har varit mycket konkret och viktig för mig och har återkommit under åren.
Eftersom jag så länge jag kan minnas fått människor att stanna upp, titta och stundtals stirra pga min välgräddade kulört så började jag be Gud
om att helt enkelt ge dessa männinskor en anledning, förutom färgen, att titta.
Hade ett starkt förslag själv som jag lade fram i bönen, nämligen den att bli tittad på pga att jag faktiskt var igenkänd.
På vilket sätt eller sammanhang visste jag inte, bara att jag önskade av hela mitt hjärta att anledningen skulle vara klar och tydlig som ett skydd liksom.

Väl i Stockholm satsade jag 200% på dans, sång och en gnutta teater.
Det komiska är väl att det var just den "gnuttan" teater som givit mest utdelning.
Inte för att jag agerade så fantastiskt bra utan för att jag hade lyckan, turen och äran att medverka i en av Sveriges mest uppskattade och hyllade barn-
och ungdoms produktioner! SVT´s "Bullen".
Fick en av huvudrollerna i serien "Klassliv" och så här med facit i hand kan jag säga att den rollen spelat en stor roll i mitt personliga liv.
Yes! Där kom bönesvaret. Den efterlängtade anledningen...!!

Kort och gott kan man väl säga att livet redan nu bjudit på en mängd upplevelser, möten och erfarenheter som jag bara vågat drömma om, och till stor del tackar jag "färgen" och "Bullen" för det!

Må bäst!

C